Idag höll Camilla Johansson som är universitetsadjunkt i bild en föreläsning om att iscensätta lärandet så det gynnar kreativitet.
Ett av de syften som står framskrivet i kursplanen för bild är att elever ska ges möjlighet att utveckla sin kreativa förmåga, vilket inte alltid blir utfallet. 
 
"Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt”- Skolverket
 
För att kreativitet ska rymmas under lektionstid krävs ett klimat i klassrummet där eleven ges utrymme och tid att finna och pröva sina idéer. Vidare menade Johansson att begreppet kreativitet ofta används på fel sätt då gemene man kan påstå att någon är kreativ fast de i själva fallet menar att personen är flitig. Kreativitet kännetecknas av nyskapande och resulterar i en ny produkt, ett nytt perspektiv, etcetera.  

Alla lärare är iscensättare och utformar lektioner utefter styrdokumenten. Det är av oerhörd vikt att lärare förstår deras maktposition som iscensättare och att man strävar efter att utforma uppgifter som öppnar upp för kreativitet. Johansson redogjorde för en oerhört användbar modell som Lars Lindström har utformat (Se länk nedan för vidare läsning). Modellen skiljer på konvergent lärande som innebär att det finns ett korrekt svar att lära sig, Divergent lärande innebär att eleverna tillåts att undersöka och att det finns flera tillvägagångssätt som är korrekta. Lärandet kan även vara ämnesspecifikt eller ämnesneutralt och kan bytas ut till mediespecifik och medieneutral. Det innebär att lärare antingen i förväg har bestämt vilket ämnesmoment den ska undervisa i, exempelvis med lera (ämnesspecifik). Utformas uppgiften så att eleverna får välja helt själv eller välja mellan flera alternativ blir det ämnesneutralt.

Camilla Johansson och HDK förespråkar att man som lärare försöker utforma uppgifter där eleven tillåts gå in GENOM ett ämnesneutralt och divergent lärande.
Det innebär att läraren delar med sig av sin maktposition som iscensättare till sina elever. Följaktligen blir slutresultatet på uppgiften unik för varje elev och eleverna har fått en chans att utöva kreativitet. Det innebär inte att läraren ska ha en passiv roll som endast iakttar utan eleven kan behöva röra sig i alla de nedanstående fyra fälten men det är eleven behov som styr. Camilla Johansson gav som exempel något hon kallar för fiskuppgifter. Läraren i det fallet har utformat en uppgift så att eleverna går in i lärandet så det var konvergent och ämnesspecifikt, i fältet OM. Läraren hade en färdig bild i sitt huvud om hur resultatet skulle se ut och hade i förväg planerat vilka medier som skulle användas och vilka momenten skulle vara. Eleverna i fallet skulle klippa ut en form av en fisk i ett svart papper och på baksidan klistra fast remsor av färgglada silkespapper. Resultatet blev vacker men eleverna har inte deltagit i en kreativprocess, det är istället läraren som har utformat uppgiften som var kreativ. Läraren har med andra ord misslyckats med läroplanen/kursplanens intention att eleverna ska ges möjlighet att utveckla sin kreativa förmåga. 
 
 Egen bild gjord efter Lindströms lärandemodell. Se länk nedan. 
 
Det är enkelt att känna igen sin egen skolgång i Camillas fiskuppgiftsexempel. I övervägande del har jag som elev fått göra fiskuppgifter och de flesta har jag gömt bort. De skoluppgifter som jag minns och som jag helhjärtat kan säga att jag lärt mig något av har varit utformade så att man som elev tilläts att kliva in GENOM. Jag ser fram emot den dag som jag är färdigutbildad och det är min tur att använda min kreativitet och utforma uppgifter där mina elever får kliva in i lärandet genom och där de får lära sig att utveckla sin kreativitet. Alla människor är inte duktiga på allt, inte på alla ämnen och inte på att teckna och måla men alla människor kan vara kreativa och kreativitet kommer vara användbart i allas liv.

Föreläsning på HDK, 2016-01-22

Allmänt Kommentera
Idag höll Camilla Johansson som är universitetsadjunkt i bild en föreläsning om att iscensätta lärandet så det gynnar kreativitet.
Ett av de syften som står framskrivet i kursplanen för bild är att elever ska ges möjlighet att utveckla sin kreativa förmåga, vilket inte alltid blir utfallet. 
 
"Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt”- Skolverket
 
För att kreativitet ska rymmas under lektionstid krävs ett klimat i klassrummet där eleven ges utrymme och tid att finna och pröva sina idéer. Vidare menade Johansson att begreppet kreativitet ofta används på fel sätt då gemene man kan påstå att någon är kreativ fast de i själva fallet menar att personen är flitig. Kreativitet kännetecknas av nyskapande och resulterar i en ny produkt, ett nytt perspektiv, etcetera.  

Alla lärare är iscensättare och utformar lektioner utefter styrdokumenten. Det är av oerhörd vikt att lärare förstår deras maktposition som iscensättare och att man strävar efter att utforma uppgifter som öppnar upp för kreativitet. Johansson redogjorde för en oerhört användbar modell som Lars Lindström har utformat (Se länk nedan för vidare läsning). Modellen skiljer på konvergent lärande som innebär att det finns ett korrekt svar att lära sig, Divergent lärande innebär att eleverna tillåts att undersöka och att det finns flera tillvägagångssätt som är korrekta. Lärandet kan även vara ämnesspecifikt eller ämnesneutralt och kan bytas ut till mediespecifik och medieneutral. Det innebär att lärare antingen i förväg har bestämt vilket ämnesmoment den ska undervisa i, exempelvis med lera (ämnesspecifik). Utformas uppgiften så att eleverna får välja helt själv eller välja mellan flera alternativ blir det ämnesneutralt.

Camilla Johansson och HDK förespråkar att man som lärare försöker utforma uppgifter där eleven tillåts gå in GENOM ett ämnesneutralt och divergent lärande.
Det innebär att läraren delar med sig av sin maktposition som iscensättare till sina elever. Följaktligen blir slutresultatet på uppgiften unik för varje elev och eleverna har fått en chans att utöva kreativitet. Det innebär inte att läraren ska ha en passiv roll som endast iakttar utan eleven kan behöva röra sig i alla de nedanstående fyra fälten men det är eleven behov som styr. Camilla Johansson gav som exempel något hon kallar för fiskuppgifter. Läraren i det fallet har utformat en uppgift så att eleverna går in i lärandet så det var konvergent och ämnesspecifikt, i fältet OM. Läraren hade en färdig bild i sitt huvud om hur resultatet skulle se ut och hade i förväg planerat vilka medier som skulle användas och vilka momenten skulle vara. Eleverna i fallet skulle klippa ut en form av en fisk i ett svart papper och på baksidan klistra fast remsor av färgglada silkespapper. Resultatet blev vacker men eleverna har inte deltagit i en kreativprocess, det är istället läraren som har utformat uppgiften som var kreativ. Läraren har med andra ord misslyckats med läroplanen/kursplanens intention att eleverna ska ges möjlighet att utveckla sin kreativa förmåga. 
 
 Egen bild gjord efter Lindströms lärandemodell. Se länk nedan. 
 
Det är enkelt att känna igen sin egen skolgång i Camillas fiskuppgiftsexempel. I övervägande del har jag som elev fått göra fiskuppgifter och de flesta har jag gömt bort. De skoluppgifter som jag minns och som jag helhjärtat kan säga att jag lärt mig något av har varit utformade så att man som elev tilläts att kliva in GENOM. Jag ser fram emot den dag som jag är färdigutbildad och det är min tur att använda min kreativitet och utforma uppgifter där mina elever får kliva in i lärandet genom och där de får lära sig att utveckla sin kreativitet. Alla människor är inte duktiga på allt, inte på alla ämnen och inte på att teckna och måla men alla människor kan vara kreativa och kreativitet kommer vara användbart i allas liv.