Ta något du inspireras av. Plocka isär det. Sätt ihop det på ett nytt sätt. Upprepa.
Inspiration
Inspiration är enligt min spontana tanke till för att hjälpa/vägleda och syftar till att gynna en skapandeprocess. När jag söker efter inspiration sker det oftast viralt och i etern. Ska jag inreda mitt hem, träna eller laga mat föranleds det i stor sett alltid av att jag söker efter inspiration. Uppsökandet av inspirationen ska hjälpa mig att förstå vad jag själv tycker men det slutar med att jag låter det påverka mig rätt in på skinnet. På senare tid har jag funderat på hur mina vardagliga inspirationskällor på verkar mig egentligen och jag har kommit till insikt att det i övervägande del skapar press och att jämförandet med andra gör att jag inte känner mig tillräcklig. Det kan kännas att inspirationen gör att jag försvinner mer och mer. Jag tappar bort mig själv. Jag skräms av mediaflöden som florerar av kroppsfixering och medvetet väljer jag bort dessa flöden som kan förminska en människa. Jag vill att inspiration ska få mig att må bättre, att det ska vara en vägledning till att bli harmonisk och att leva ett lyckligare liv. Ordet lycklig kan få mig ännu mer konfunderad och känna hur andras till synes lyckade livsöden gör mig vilseledd. Livet är mitt och egentligen känner jag mig stark och försöker vara källkritisk men trots det påverkas jag och det resulterar i stress.
Det här gör mig lugn:
Natur, djur och att springa på en skogstid när solen ligger lågt.
Det här gör mig stressad/ omotiverad:
Aviseringar ifrån Facebookgrupper, bloggar och alla andra medier där jämförande sker.
Jag sökte i mitt hem efter något jag kan plocka isär som jag inspireras av. Första spontana tanken gick till någon form av tekniskkonstruktion, fy fan. Tänkte länge tungsinta tankar gällande uppgiften och bestämde mig fö r att jag ska göra något löjligt enkelt med ett material som alltid får mig att känna mig harmonisk, blommor. Jag skapade utrymmen där jag omringades av dessa blomster och avslutade med att lägga min spikmatta i detta rum där jag sedan låg en lång stund och kände att jag dög.
