Tarja föreläste om olika teoretiska perspektiv på barns bildutveckling och hur synen på bildämnet har förändrats. Flera forskares perspektiv nämndes men jag kommer inte återge alla utan välja ett axplock av dessa som jag anser är användbara i min egen lärarroll. Jag kommer främst utgå ifrån böckerna Fantasi och kreativitet i barndomen av Lev Vygotskijs samt Barns bildskapande- teoretiska perspektiv och didaktiska konsekvenser av Ulla Löfstedt.
Piaget har varit betydelsefull för pedagogiken i västvärlden och har framförallt blivit omdiskuterad på grund av sin stadieteori, en teori han själv sedan förkastade. Lowenfeld utvecklade Piagets stadieteori och anpassade den till teckningsämnet. Stadieteorin speglar enligt Lowenfeld barns kognitiva process och att barn skapar olika bilder beroende på barnets ålder. Enligt den teorin klottrar barn då de är mellan 2-4 år, därefter går de in i det förschemtiskastadiet (4-7), därefter schemastadiet (7-9), begynnande realism (9-12), vid 12-14 års ålder pseduonaturlistiskastadiet och det sista stadiet är puberteten som infinner sig vid 14-17 år ålder. Teorin innebär att barn målar de det vet om sin omvärld det vill säga hur de upplever sin omvärld. I början av deras liv kommer de måla efter minnet, då målar de exempelvis en bil med fyra hjul men i takt med den kognitiva utvecklingen kan de börja måla bilen med andra perspektiv. Lowenfelds stadieteori har liksom Piagets kritiserats eftersom att barn i praktiken befinner sig i de olika stadierna i skilda åldrar. Det jag anser är väsentligt att föra vidare är deras syn på att människor har ett behov av att förstå sin omvärld för att kunna skapa.
Piaget utvecklade dessutom teorin om assimilation och ackommodation, som vidrör hur nya erfarenheter beror på de förkunskaper individen har. Assimilation sker då individen får nya erfarenheter som läggs till på tidigare erfarenheter utan att personens kognitiva schema påverkas (ett barn kan förstå att en katt har fyra ben eftersom den tidigare vet att en hund lika antal). Ackommodation sker då kunskapen inte kan förstås genom tidigare erfarenheter (katten och hunden har fyra ben men varför har ankan bara två?). För att ett barn/individ ska kunna vidareutveckla sin kunskapsbas måste tankescheman utmanas och det sker enklast genom nyfikenhet. En nyfiken elev utvecklas generellt snabbare.
Nyfikens roll i lärandet enligt Piaget påminner om hur Vygotskij anser att fantasi är avgörande i lärande/skapandeprocesser. Enligt Vygotskijs är människan en framtidsinriktad varelse eftersom hon skapar nya erfarenheter och inte endast repeterar inlärda mönster och erfarenheter. Fantasi är det som krävs för att människan ska förkasta det förgivettagna och kreativitet är den process som förkroppsligar fantasin. Fantasi används av gemene man som ett uttryck för det overkliga vilket Vygotskijs anser är ett felaktigt användande av begreppet. Fantasi är snarare grunden för kreativaktivitet inom allt skapande och av nya framställningar.
Tarjas föreläsning om bildhistoria och pedagogik har fört mig vidare i tankarna på hur man kan använda bildämnet ämnesöverskridande i pedagogiskt syfte. Dels kopplar jag det till Piagets assimilation samt ackommodation då tankescheman utvecklas genom att utmana en persons omvärldsförståelse men även med Vygotskijs syn på fantasi och kreativitet då människan behöver förkasta förgivettagande för att skapa något nytt och ta sig framåt. Framförallt ser jag hur bildspråket kan fungera som assimilation i ämnet Svenska som andraspråk, vilket är mitt andraämne. Jag tänker på barnböckers påverkan för att lära barn skriftspråket genom bildspråket. En tanke som fascinerar mig är hur man kan använda bildspråket som ett redskap för att lära nyanlända svenska. Eftersom jag ännu inte har börjat med dessa studier kan jag endast spekulera i hur dessa uppgifter skulle kunna utformas men spontant visualiserar jag Sokratiska samtal baserat på detaljfyllda bilder där analysen blir en utmaning i det svenska språket.
Vidare läsning:
Löfstedt, Ulla: Barns bildskapande. Jönköping University Press 2004.
Vygotskij, Lev S. : Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg 1995.