Wolfgang Tillmans blev Hasselbladspristagare år 2015. Wolfgangs utställning på Hasselblads center hålls fram till den 14 februari 2016.
Wolfgang Tillmans är en tysk fotograf samt konstnär som porträtterar alltifrån landskap, stilleben, urbana gatufotografier till abstraktioner. Tillmans är dessutom betydande för subkulturer då han har skildrat queerpolitiken och aidskrisen.
Hasselbladsstiftelses motivering:
”Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar. Hans praktik har sedan 1990-talet omfattat frågor av angelägen politisk och social vikt, som både direkt och indirekt speglat den fotografiska bildens kraft att kritiskt engagera sig i världen omkring oss. Därtill har Tillmans förändrat förståelsen av fotografiska utställningar genom sina djärva och originella installationer, som leker med skala, format, inramning och presentation, för att skapa fördjupande upplevelser som har inspirerat efterföljande generationer av konstnärer”.
När jag besökte utställningen kunde jag skönja Tillmans djärva drag och det var fascinerande hur han använde skalor och hur dessa triggade igång det omedvetna. En bild föreställde en naken man liggandes på magen och i stor skala porträtterades mannens penis bakifrån med benen särandes så att anus och testiklar syntes tydligt.
Jag besökte utställningen tillsammans med min pojkvän (F) och en gemensam vän av det manliga könet (P) och den ovan beskrivna bilden framkallade ett samtal. Den troliga anledningen till att just den bilden blev underlag för samtal var provokation eftersom att de båda uppfattade bilden som vulgär och att de inte kunde se budskap i bilden. Eftersom jag inte alls blev provocerad av bilden gick mina tankar till hur man kan uppfatta den nakna kroppen så olik och jag kom att tänka på boken The Ways of Seeing, som dessutom finns som en dokumentärserie ifrån 70-talet på BBC(se länkar). I The Ways of Seeing kritiserar John Berger de teser om nakenhet som Kenneth Clarks skrivit om. Clarks syn på nakenhet är:
” Being naked is simply to be without clothes. The nude is a form of art”.
John Berger uttrycker istället nakenhet som:
” To be naked is to be oneself. To be nude is to be recognized for oneself. An nude has to be seen as an object in order to be nude”.
I det engelska språket särskiljs nude och naked, vilka på svenska översätts till naken. När du står i duschen är du ensam bedömare av din kropp och du är då naked. För att vara nude måste det finnas en ytterligare bedömare, en utomstående som gör din kropp till ett objekt. När den mänskliga kroppen fotograferas och avbildas förflyttas perspektivet till bedömarens ögon och det är deras förståelse av sin omvärld som kommer färga deras bedömning.
Vad var det då som fick F och P att anse att Tillmans fotografi av det manliga könsorganet var vulgärt? Min gissning är att de som objektiva bedömare inte är vana vid att det manliga könsorganet exponeras. I media framställning är det vanligare att den nakna exponering görs av den kvinnliga kroppen, vilket även John Berger uttryckte på 70-talet:
” Men dream of women- women dream of themself being dreamt off. Men look at women- women watch themself being looked at”.
Anledningen till att jag fattade tycke för Wolfgang Tillmans var troligen för att jag uppskattar att han exponerar den manliga kroppen. Att han exponerar den som sexuell och samtidigt asexuell och med dramatik gör han den manliga kroppen odramatisk. Kanske är den enda vägen till att göra den kvinnliga kroppen asexuell i betraktarens ögon genom att göra den manliga kroppen lika frekvent exponerad. Eller vill man ens göra kroppar till asexuella? Snarare borde det handla om att den som blir exponerad och betraktad som ett naket objekt får välja om den vill bli objektifierad och vem som bedömer hens kropp.
Vidare läsning:
https://www.youtube.com/watch?v=0pDE4VX_9Kk
https://www.youtube.com/watch?v=m1GI8mNU5Sg
https://www.youtube.com/watch?v=Z7wi8jd7aC4
https://www.youtube.com/watch?v=5jTUebm73IY